Lindtl

Ångest verkar vara rätt så vanligt idag. Förra året läste jag psykologi A i skolan Och lärde mej att ångest är något helt annat än jag trott förut. Man kan ha ångest för så mycket olika saker, det kan vara från fobier till vardaglige saker.
Det är en rent känslomässig sak och man mår inte bra av det. Ofta när man får ångest vill man bara vända på klacken och göra något helt annat, något som man känner sig trygg i att göra eller vara med någon som man känner sig trygg med.

Jag kände ångest så sent som i morse. Att åka till skolan nu för tiden är inte min starka sida. Inte för att jag inte tycker om skolan, utan mer för människorna runt om en. Många är väldigt trevliga men sen är det också många som jag bara vill bort ifrån, vill inte prata med dom, vill bara bort.
Samtidigt vet jag att skolan är viktig och det är bara några månader kvar, sen är man klar med utbildningen.
Varje gång jag känner denna ångest för skolan så blir det att jag bråkar med mig själv. Den trygga i mej som säger: åk hem, du ska inte behöva känna så här. Och den envisa som säger: Åk till skolan och sköt ditt, det är din framtid, du måste åka.
Inte det minsta roligt. Man förväntar sig att i alla fall dom som står en allra närmast ska förstå hur man känner men ofta så tror dom bara att man överdriver för att man är lat och inte vill till skolan och bara vill vara hemma för den saken skull.

Hur känner du?
Har du ångest någon gång?
Är det som jag beskriver eller har du fobi för något?
 
Skriv vad du känner, det brukar jag göra, det får mej att må lite bättre :)